Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
otalt med. Han hai en gång skjutit en grå björn med
en riktig leksaksbössa. Han blev litet klöst, men han
visste nog vad han gjorde. Han gav sig in i hålan med
flit för att komma åt björnen. Han är inte rädd för
någonting. Han är frikostig med sina pengar, och
när han inte har några, kan han ge bert sin sista skjorta
eller tändsticka. Och så torrläde han Syrprissjön
på tre veckor och hämtade upp nittio tusen ur dem,
inte sant?» Hon rodnade och nickade stolt. Hon
hade följt varje ord i denna berättelse med det
livligaste intresse. »Och jag måste tillstå», fortfor Lon,
»att jag blev både ledsen och besviken då jag inte
träffade Dave här i kväll.»
Lon satte fram kvällsmaten på den ena ändan av
det grovhyvlade furubordet, och vi grepo oss an med
att äta. Ett skall fråii hundarna lockade kvinnan till
dörren. Hon öppnade den en tum och lyssnade.
»Var är Dave Walsh?» frågade jag med dämpad
röst.
»Död», svarade Lon. »I helvete kanske. Det vet jag
inte. Tig!»
»Men ni sade ju nyss att ni hade hoppats få träffa
honom här i kväll», invände jag.
»Kan ni inte tiga?» svarade Lon i samma försiktigt
dämpade ton.
Kvinnan hade stängt dörren och kom tillbaka, och
jag satt och funderade på den omständigheten att
den där mannen som sade till mig att tiga var min
avlönade tjänare med två hundra femtio dollars i
månaden och allting fritt.
Lon diskade, medan jag rökte och iakttog kvinnan.
Hon föreföll vackrare än någonsin -— fastän underligt
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>