Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liade dött under tortyren. Endast Subienkow var kvar,
eller Subienkow och långe Ivan, om den där jämrande
och stönande tingesten i snön kunde kallas långe Ivan.
Subienkow ertappade Yakaga med att grimasera åt
honom. Det dugde inte att opponera sig mot Yakaga.
Han bär ännu märken efter piskan i sitt ansikte. När
allt kom omkring kunde Subienkow inte förvåna sig
över hans beteende, men han pinades av tanken på
hur Yakaga skulle komma att behandla honom. Han
tänkte på att vädja till Makamuk, överhövdingen, men
hans sunda förnuft sade honom att en sådan vädjan
tjänade till ingenting. Sedan tänkte han på att
spränga sina bojor och dö kämpande. Det slutet
skulle gå fort. Men han kunde ej spränga sina bojor.
Renhudstömmarna voro starkare än han. Medan
han grubblade på en utväg kom han på en annan tanke.
Han vinkade till sig Makamuk och tecknade att han
skulle hämta en tolk som förstod kustdialekten.
»Makamuk», sade han, »jag har ingen lust att dö.
Jag är en stor man, och det vore dåraktigt av mig att
dö. Nej, jag skall inte dö. Jag är inte som det där
kadavret.»
Han betraktade den stönande tingest som en gång
hade varit långe Ivan och sparkade föraktfullt till
honom med tåspetsen.
»Jag är för vis för att dö. Ser ni, jag äger ett stort
trollmedel. Jag ensam känner till det. Eftersom jag nu
inte skall dö, vill jag byta bort detta trollmedel till er. »
»Vad är det för trollmedel?» frågade Makamuk.
»Det är en underbar salva.»
Subienkow såg tveksam ut, som om han ogärna ville
skiljas från hemligheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>