Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT FÖRTROENDEUPPDRAG.
Alla ändar hade kastats loss, och Seattle n:r 4 gled
långsamt ut från stranden. Dess däck voro belamrade
med frakt- och resgods och myllrade av en brokig samling
indianer, hundar, hundskötare, malmsökare, köpmän
och hemfarande guldgrävare. En stor del av
Daw-sons befolkning stod på kajen för att säga farväl. Då
landgången togs in och ångaren stävade nedåt floden
blevo avskedsropen bedövande. I denna elvte timme
började också alla påminna sig att de hade någon
sista hälsning att skicka, och de ropade dem fram och
tillbaka över vattenytan som blev allt bredare. Louis
Bondell, som tvinnade sina ljusa mustascher med den
ena handen och makligt viftade med den andra till
sina vänner på stranden, kom plötsligt ihåg något och
rusade fram till relingen.
»Fred! » ropade han. »Fred!»
Den åsyftade »Fred» trängde sig med ett par
bastanta axlar fram genom folkmassans främsta led på
kajen och försökte uppfånga vad Louis Bondell
ropade. Den senare blev röd i synen, så skrek han, ehuru
förgäves. Vattnet vidgade sig ytterligare mellan
ångbåten och stranden.
»Hej, kapten Scott!» ropade han upp till
kommandobryggan. »Stoppa maskinen!»
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
