Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut. Ansikte, händer och kropp hade skråmor och
blå-nader, och han kunde knappast se. Han försökte
resa sig, men misslyckades; han kravlade sig ut på
däcket, hakade sig fast vid kappsäcken och talade om
sitt ärende.
»Låt mig nu gå till sängs», sade han slutligen, »jag
äter väl då jag vaknar.»
De berömde honom, buro ner honom, smutsig och
trasig som han var, och lade ner honom och Bondells
kappsäck i »brudgemaket», som var den största och
elegantaste hytten ombord. Han hade sovit i ett
helt dygn och hade badat, rakat sig och ätit och stod
lutad mot relingen och rökte en cigarr då de två hundra
resenärerna från White Horse lade till utmed långsidan.
Då Atheniensaren anlände till Seattle hade Churchill
alldeles hämtat sig och han gick i land med Bondells
kappsäck i handen. Han kände sig stolt över denna
kappsäck. För honom var den en symbol för
mannamod, redlighet och trohet. »Jag har levererat
varorna», var hans sätt att omskriva dessa högtidliga
ord. Det var tidigt på eftermiddagen, och han gick
direkt till Bondells hem. Louis Bondell blev glad då
han fick se honom, tryckte hans hand med sina bägge
och drog in honom till sig.
»Å, tack, käre vän, det var hyggligt av dig att ta
den med dig», sade Bondell då han tog emot
kappsäcken.
Han slängde den likgiltigt på en soffa och Churchill
lade belåtet märke till hur den studsade på resårerna.
Bondell bestormade honom med frågor.
»Gick det bra? Hur må våra vänner? Vart tog
Bill Smithers vägen? Är Del Bishop ännu tillsammans
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>