- Project Runeberg -  Solguld och andra berättelser /
67

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

beklädda handen. Hans kindskägg värmde men
skyddade ej de utstående kindknotorna och näsan som
ivrigt spejande stack ut i den kalla luften.

Bakom honom travade en hund, en stor varghund
av landets ras, en riktig varghund med grå päls och
utan något i sitt utseende eller sitt lynne som skilde
honom från hans broder, den vilda vargen. Djuret
var spakt tack vare den fruktansvärda kölden. Det
visste att det ej var något väder till att vara ute på
färdvägar. Dess instinkt förde ett tydligare språk än
mannens omdömesförmåga. I själva verket var det
icke allenast kallare än femtio grader under noll, det
var kallare än sextio, än sjuttio. Det var sjuttiofem
grader under noll. Eftersom fryspunkten ligger
trettiotvå grader över noll betydde det att det nu var
hundrasju graders köld. Hunden visste ingenting om
termometrar. Kanske fanns det i dess hjärna intet klart
begrepp om stark köld liksom i mannens hjärna. Men
djuret hade sin instinkt. Det kände en dunkel
hotande fruktan som kuvade det och kom det att hålla
sig ängsligt i hälarna på mannen och ivrigt observera
varje ovanlig rörelse av mannen, som om det väntat
på att han skulle gå till lägret eller söka skydd
någon-städes eller göra upp eld. Hunden kände till elden
och ville nu ha eld eller också borra ner sig under snön
och skydda sin kroppsvärme mot luften.

Dess frusna andedräkt beklädde dess ragg med ett
fint ispuder, och i synnerhet voro dess kinder, nos och
ögonhår vita av den kristalliserade andedräkten. Även
mannens röda skägg och mustascher voro frusna men
på annat sätt, där hade andedräkten förvandlats till
is som växte för varje varmt och fuktigt andedrag.

67

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:54:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solguld/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free