- Project Runeberg -  Solguld och andra berättelser /
78

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det. Han var i rörelse hela tiden medan tankarna gingo
genom hans huvud. Han lade en ny grundstomme
till brasan, denna gång på öppna marken där intet
svekfullt träd kunde släcka den. Sedan samlade han
ihop torrt gräs och små kvistar efter vårfloden. Han
kunde ej ta dem mellan två fingrar, han måste ta dem
med hela handen. På det viset fick, han nied många
murkna kvistar och oanvändbar grönmossa, men det
gick inte på annat sätt. Han arbetade metodiskt
och samlade till och med ett fång större grenar som
skulle användas sedan då elden hade tagit sig. Och
hela tiden satt hunden och såg på honom med litet
otålig min, ty han betraktade mannen som eldtändare,
och elden lät vänta länge på sig.

Då allt var färdigt, dök mannen ner med handen i
fickan för att ta fram en ny bit näver. Han visste
att nävern fanns där, och fastän han inte kände den
med fingrarna, hörde han den frasa och knastra då
han trevade efter den. Hur han ansträngde sig,
kunde han ej få tag i den. Och hela tiden visste han
med sig att han i varje ögonblick förfrös sina fötter
allt mer och mer. Den tanken var nära att slå honom
med panisk skräck, men han betvingade sig och höll
sig lugn. Han drog på sig vantarna med tänderna,
tog sig en ny åkarbrasa och bultade händerna mot
höften allt vad han orkade. Han gjorde detta
sittande, och han reste sig upp för att göra det, och
hela tiden satt hunden i snön med den yviga
vargsvansen värmande svept om framfötterna och
vargöronen spetsade framåt, som om han noga iakttagit
mannen. Och då mannen måste slå och bulta så
där med armar och händer, avundades han den där

78

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:54:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solguld/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free