Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
övre framtänderna för att skilja en sticka från de
andra. Han fyckades få tag i en som han släppte ner
i knät. Men med det var han icke hjälpt. Han
kunde inte ta upp den. Då tänkte han ut ett sätt.
Han tog den mellan sina tänder och strök den mot
sitt knä. Han strök den tjugu gånger innan han
lyckades tända den. Då den flammade upp höll han
den med tänderna intill nävern. Men svavelångorna
trängde in i hans näsborrar och ner i lungorna och
tvingade honom att hosta krampaktigt. Stickan föll
ner i snön och slocknade.
Den erfarne kamraten vid Sulphur-Creek hade rätt,
tänkte han under det ögonblick av behärskad
förtvivlan som nu följde: då det var femtio grader kallt, borde
man färdas i sällskap. Han bultade sina händer,
men lyckades ej framkalla någon känsel. Plötsligt
blottade han båda händerna, i det han drog av
vantarna med tänderna. Han tog hela tändsticksasken
mellan handlovarna. Som hans armmuskler ej voro
domnade, lyckades han prässa handlovarna hårdt
mot stickorna. Sedan strök han asken mot sitt ben.
Den flammade upp, sjuttio svavelstickor på en gång.
Det fanns ingen blåst som släckte dem. Han vred
huvudet åt ena sidan för att undgå den kvävande
röken och höll de brinnande stickorna mot näverbiten.
Därvid kände han något i sin hand. Köttet brann.
Han kände det på lukten. Han kände det djupt i
sitt inre. Känslan utvecklades till en smärta som
blev våldsam. Men ändå uthärdade han den, han
höll tafatt de brinnande stickorna intill nävern som
ej ville ta eld, emedan hans egna brinnande händer
voro i vägen och lade beslag på det mesta av elden.
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
