Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kravlade sig upp vid sjukhusets vak, slickade vattnet
av sig, bet sönder isen som hade bildat sig mellan hans
tår, travade uppför strandbanken och klådde upp en
stor newfoundländare som tillhörde
guldkommissio-nären.
Om hösten 1898 stakade Steve och jag oss uppför
Yukon stras innan isen lade sig; vi ämnade oss till
Stewartfloden. Vi togo hundarna med oss, alla utom
Svartfläck. Vi tyckte att vi hade födt honom
tillräckligt länge. Han hade kostat oss mera tid och
besvär och pengar och mat än vi hade fått genom att
sälja honom på Chilcoot — i synnerhet mat. Steve
och jag bundo honom alltså vid hyddan och gåvo oss
av. Vi slogo läger den natten vid mynningen av
Indianfloden, och Steve och jag voro själaglada över
att ha blivit honom kvitt. Steve var en lustig kurre,
och jag satt just under filtarna och skrattade då det
kom som en cyklon över lägret. Svartfläcks sätt att
göra schock på våra hundar och ge dem kvitto var
rent av hårresande. Hur hade han kommit lös? Det
får ni själv tänka ut. Jag har ingen förklaring att
ge. Och hur kom han över Klondikefloden? Det är
också en fråga. Och hur visste han att vi hade farit
uppför Yukon? Ser ni, vi färdades på vattnet, och
han kunde inte vädra i våra spår. Steve och jag
började bli vidskepliga tack vare den där hunden.
Han gjorde oss nervösa, och oss emellan sagt, vi voro
litet rädda för honom.
Då vi kommo till mynningen av Hendersonån,
började det frysa på, och vi sålde honom för två säckar
mjöl till en espedition som skulle uppför White River
för att söka kopparmalm. Hela den expeditionen
98
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>