Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läpparna voro i vila, ännu fanns hos läpparna så att
de skälvde därav.
Och El-Soo hade kvickhet — sällan så vass att
den sårade, men snabb att spåra upp oskyldiga
svagheter. Hennes själs leende lekte som glittrande lågor
över allt omkring henne, och från allt omkring henne
kom ett skratt till svar. Men hon var aldrig själv
någon medelpunkt. Det skulle hon ej ha gått in på.
Det stora huset och allt vad det betydde var hennes
fars, och där dominerade ända till det sista hans
heroiska gestalt — som värd, festanordnare och
lagstiftare. Då hans krafter avtogo överflyttades
visserligen ansvaret från hans slappnande händer i hennes.
Men till utseendet härskade han ännu; fastän han ofta
satt slö vid bordet och som dryckeskämpe endast var
en ruin av sig själv, var det ändå skenbart han som
ledde festen.
Och i det stora huset vankade Porportuk omkring,
en olycksbådande gestalt med darrande huvud, kallt
ogillande allt, och det var han som betalade allt. Icke
som om han verkligen betalat, ty han tog ohyggliga
räntor, och år efter år sög han till sig Klakee-Nahs
förmögenhet. En gång tog Porportuk sig för att läxa
upp El-Soo för det slösaktiga livet i det stora huset —
det var då han nästan sugit till sig hela Klakee-Nahs
rikedom — men det vågade han aldrig göra om igen.
El-Soo var liksom fadern aristokrat, föraktade pengar
lika rycket som han, och hade samma nobla
hederskänsla.
Porportuk fortfor att knotande försträcka pengar,
och de strömmade alltid bort i gyllne rök. En sak
hade El-Soo föresatt sig — hennes far skulle dö som
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>