- Project Runeberg -  Skall solidariteten strypas? Ett års erfarenhet av kris och klasskamp /
32

(1932) [MARC] Author: Sigfrid Stenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

32

dess upplösning. För den reformistiskt organiserade arbetaren ter
sig därför läget hopplöst och mörkt.

Den enda räddningen ut ur den återvändsgränd dit den föråldrade
skråorganisationen fört majoriteten av Sverges arbetare är
klassorganisationen. Syndikalismen visar vägen ut ur det hopplösa tillstånd
i vilket de blivit förda. Skråorganisationen tillhör ett förflutet
tidsskede. Den kapitalistiska utvecklingen kräver nya och
ändamålsenliga organisationsformer och effektiva stridsmetoder. Arbetarnas
strider måste organiseras så att de leda till ett snabbt avgörande, de
utdragna svältkrigen, som äro en följd av skråindelningen, bli
alltför oekonomiska, ty ju längre en strid drager ut på tiden, desto
säkrare är det att arbetsköparen blir den segrande parten. Strejken
får icke vara en fråga om uthållighet, utan det måste vara den
effektivitet, varmed den föres, som får avgöra utgången. Bakom varje
aktion, oavsett hur få arbetare som direkt beröras av densamma,
måste stå en enad och samorganiserad arbetarklass. Dess ledande
motto måste därför bli: Alla för en och en för alla! Om arbetarna
organisera sig på en sådan basis, så uteslutes därmed alla
möjligheter till organiserat strejkbryteri, av vilket arbetarna fått sådana
avskräckande exempel under massakonflikten. Arbetarna böra görà
klart för sig att klasskampen är en realitet, och att den måste
fortgå så länge det kapitalistiska systemet består. Denna kamp föres
icke endast när arbetarna äro ute i öppen strid, utan jämväl på
arbetsplatserna under arbetets gång.

Den syndikalistiska rörelsen här i landet, Sverges
Arbetares Centralorganisation, organiserar alla arbetare,
oavsett politisk åskådning eller yrke, i en enda stor klassorganisation.
Inom S. A. C. ha medlemmarna full självbestämmanderätt. Inga
stadgar ge "ledarna" befogenhet att åsidosätta medlemmarnas beslut
så länge dessa äro i överensstämmelse med de syndikalistiska
principerna. S. A. C. är byggd på klasskampens grund, väl medveten
om att samförstånd och samarbete med arbetsköparna endast leder
till arbetarklassens förslavande. Den deklarerar den revolutionära
kampen för arbetarnas intressen och mot det kapitalistiska systemet.
Syndikalismens mål är arbetarnas övertagande av produktionen och
uppbyggandet av en socialistisk samhällsordning, som omöjliggör att
en människa eller en liten grupp kan profitera på flertalets arbete
och fattigdom. På denna basis och med detta mål för ögonen måste
arbetarklassen organisera sig om den någonsin skall lyckas resa sig
ut ur det förtryck och den träldom i vilken den pressats ned av det
kapitalistiska systemet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:54:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solidstryp/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free