Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men vi, som de, trotts men^kors alla funder,
Dock ega våra mötens sälla stunder.
CECILIA.
Nej, tyst, min Grefve — —
JOHAN.
Min Prinsessa!
Hur dessa ni och ni och ni, och dessa
Förnäma titlar äro långa, kalla.
CECILIA.
Nå då, den kortaste utaf dem alla —
Du!
JOHAN.
Du? Utur ditt sköna hjerta taget
Ar jag ditt Du.
CECILIA.
Och du ur mitt är Jaget.
[Cecilia fortsätter. Hon leker wider tiden med sin hand i hans lockar.)
”Aldrakäraste hjerta! Det tal du förde när du
”såg mig först i denna bonaden, må väl sönderspränga
”mitt bröst. Jag vill intet annat hoppas, än att du
”påminner dig de ord, jag samma gång sade, då jag
”afdrog mina grå och svarta kläder och sörjde det
”myckna goda som jag miste, när jag miste dig och
”ditt ljufliga umgänge: under dessa hvita kläder ligger
”förborgat ett af sorg svartnadt hjerta, fullt med
be-”dröfvelse, tills det i svarta mullen nedlägges. — Men
”så ofta jag tänker på dig, aldrakäraste hjertans glädje,
”får jag en innerlig hugsvalelse, menar mig, ehuru i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
