Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dant? Har man då här i landet förlorat på dessa
månader hjertats alla menskliga känslor? Finns här
ingen far, ingen son mer, som vill upplåta sin mun
och försvara barnaskapets heliga rättigheter, som man
trampar i min person? Kalla, fega verld! (ser ömsom genom
nyckelhålet och talar ömsom fram åt scenen.) Ha! hvad der
skimrar och glänser — ett böljande haf af färgor och
gestalter. Der på läktaren sitter, omgifven af sitt Hof,
Drottningen — så ung, så skön — så strålande. Der
hade jag ock skolat sitta — också ung, skön,
strålande — om jag får säga. Jag skulle med dig ha
delat allas blickar, sköna Stjufmoder! — Jag hade
setat der, och sagt mig sjelf: denne ädle gråhåring,
denne vördnadsvärde Monark, med krona på hj essan
och spira i hand — vid hvilkens läppar allas blickar
hänga — denne Halfgud, som man gråter — som man
kysser händer och klädesfållar på — han är min —
min Fader. Och 1 det han går förbi läktaren skulle
han se opp; och den första blicken för hans unga
Drottning — den andra för hans unga Dotter —
afgudade Dotter — ja så var det förr! [håller händema
för sina ögon.) O Gud, O Gud, och här står jag nu
gömd, glömd, dömd. Man har icke mätt mitt straff
efter min förbrytelse. Man har trott sig upprätta sin
ära i min förödmjukelse. (Åter vid nyckelhålet.) Låt se,
om mina blickar icke skulle kunna finna Honom. Der
står någon och skymmer. Ha! han flyttar sig. Der
äro trappstegen till thronen — baldakinen — och Han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
