Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grådals döttrar.
Folksaga berättad’ av T—ii.
■ Illustrerad av Pär Axel Olsson.
Det var en gång för mycket längesen.
Det var viiiter och skinande snö över markerna.
Och det var en liten prins, som sett hur vackert
det var ute, och som smugit sig bort ur sin
faders gamla mörka borg för att åka skidor ett
slag över det glänsande vita.
— Hej, vad det gick! Så fort, så fort, — träd
och busk,ar och kojor susade förbi i dansande
fart. Långt, långt skulle han åka. Det var så
roligt, så roligt, tyckte den lille prinsen, men
. just då det var som allra roligast, plumsade han
på en sten och ramlade och fick näsblod. Men
prinsen var en duktig pojke och brydde sig inte
stort om en sån småsak. Han skulle just
fortsätta, då han blev varse, hur vackert blodet
färgade snön. Ja, han tyckte det var så vackert, så
han stod stilla en god stund och bara tittade på
det. Och till sist sade han för sig själv:
— Jag skulle vilja ha en prinsessa så vacker
som rött blod i snö! . . ..
Den önskan blev honom så stark,’ att han
beslöt genast vända om till sin faders borg’ och
rusta sig för långvagaresa efter en’ så skön liten
prinsessa. Pappa kungen, söm visste hur ktygg
världen var, ville inte gärna släppa sin son åstad,
men" hur mycket han än tiggde och bad honom
låta bii, så hjälpte det inte. Den lille prinsen
kunde inte glömma, hdr .vackert det sett ut, nar
det röda blodet rann över det vita, och för varjé
dag blev hans längtan ’efter prinsessan som var
så skön. som blod i shö allt större, så han till
sist tyckte allting skulle vara -glädjelöst, om han
inte fann henne. . , "
Och en vacker morgon begav han sig i väg.
Han vandrade med jmrtigä steg och sjöng en
lustig visa. Han var gå säker på att han skulle,
finna prinsessan. Haä hade ett så glatt mod, den
lille’ prinsen..
Han vapdrade i en .dag och,två, och till’sist
blevo dagarna veckor, och veckorna månader, och
han hade strövat genom hela sin faders stora rike
utan’ att träffa på prinsessan, som han sökté. Så
kom’ han sent en kväll till en stor skog. Den såg
så mörk, och hemlighetsfull ut. Underliga
skuggor Smögo mellan’ trädén och det suckade så
besynnerligt djupit inné. Men han kände ingen
rädd-sla utan gick modigt på, ty han tänkte bara på
sina drömmars lilla vackra prinsessa. När han så
hade gått en god stund, fick han se det lysa
mellan stammarna, och när han kom närmare,
såg han en gammal ful gumma, som satt och
rörde i en stor svart gryta, som stod över en eld.
Han gick fram till gumman och hälsade.
— Gokväll, sa’ han.
:— Gokväll igen, sa’ hon. Varifrån kommer
du och varthän
ärnar du vandra.
— Jo, jag
kommer från min
faders borg och är
ute för att söka en
prinsessa, som är
vacker, som rött
blod i snö. Kanske
du kan säga mig,
var hon finns.
— Ja, svarade
gumman, ska’ du
träffa på henne
nån’stans, så ska’
det vara bland
Grådals döttrar —
prinsessorna i
Dimmornas land.
Men det är långt
dit, längre än du hinner gå på många år. Men
jag ska’ hjälpa dig. Här har dii ett räfinespjut.
Om du sätter dig gränsle över det, kab du fara
tusen mil pä en halv timme. Och ‘ Jian du väl
vara framme ungefär i morgon bitti. I Dimmornas
land har jag en bror, som heter Rägnibonne, hälsa
på hos honom, när du kommer dit, så får dn
vidare begked. / ‘
: Gumman gav prinsen sitt rännespjut, Han
tackade och satte sig upp. Och strax har dét i väg;
med vinande fart, högt över trädtopparna, och
oin några minuter
var han hundra
mil från , skogen.
Just i gryningen
kom han till
Dimmornas länd.
Solen gick upjj
strålande och
skinande övér allt,
så att han tyckte
sig aldrig ha drömt
något så skönt.
Vid ett étort
vattenfall, som
brusade och dånade
och väste, så det
hördes flera mil
omkring, bodde
Rägnibonne. Här
stannade prinsen,
hälsade från Rägnibonnes syster och sade sitt ärende
och bad Rägnibonne hjälpa sig. Det lovade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
