Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
berättelser och sagor av sin far eller av de gamla
gubbarne och gummorna på fattighuset.
Fadern dog då Hans Christian var liten och
sedan fick modern sörja för honom, medan han
växte upp. Då han skulle konfirmeras skulle
han egentligen gått och läst för adjunkten,1 som
de fattiga barnen brukade då för tiden. Men han
ville hellre gå för prosten med de rika, det var
mera storartat, och han var förskräckligt äresjuk.
Prosten ville inte gå in på det, men Hans
Christian var. så envis, att.han till sist fick sin
vilja fram. Då han »gick fram» hade hans
fäders kläder sytts om till honom. Gladast var
han dock över att han fått . nya stövlar. För att
de riktigt skulle synas, hade han stoppat byxornå
m i dem. Qöh då han gick längs gångeW
i kyrkan, knarrade hän. så mycket hån
kunde,-ty då kunde ju . Varenda människa höra att d‘é
voro nya. ■_ ... i
■ Nu skulle hän börja att försörja ;åig själ?
med sitt arbete och hans mor frågade honom,0
vad han ville bli. ’ . . :
; Jo, svarade han, han ville bli berömd..
; Hur skulle det gå till? •
; Först får man slita förfärligt mycket ont,
men sedan blir man berömd.
i Öch för att bli: pörörtid ville: häh komnaa till
Köpenhamn, för där trodde han att det skulle
gå lättast.
Modern frågade en gumma, som kunde spå,
till råds, och hon förklarade, att sonen skulle
bli en stor man, och hela Odense stad en gång
illumineras för hans skull, Då fick han lov att
ge sig av.
I Köpenhamn hade han det först mycket
svårt. Det var inte heller så märkvärdigt, ty
han bar sig ganska underligt åt. Allt sedan sin
barndom hade han haft mycken lust för teatern
och då han trodde att han skulle kunna bli
berömd därigenom ville han komma in vid
teatern. Han gick därför upp till en dansös vid
namn Schall och talade om sin önskan. För att
visa, vad han kunde, drog han, utan att fråga
efter lov, av sig stövlarne och började dansa,
varjämte han slog på hatten, som skulle
föreställa tamburin. Lång och mager var han, och
litet underlig såg han ut, så att det var inte så
märkvärdigt att madame Schall inte trodde,, att
han var riktigt klok, utan lagade-att han kom
ut så fort som jmfijligt.
Till slut lärde man dbck känna några
välvilliga måifniskor. ’ sonr’ville’hjälpa honom. De
satte honom i en skola, där han fick, .gå
tillsammans med kamrater som voro fleyå år yngre
än han.’Det var svårt nog för honoml men: han
arbetäde’ så« gott han kunde och blev’ slutligen
klar.
Därefter började han skriva romaner. Men det
var först sädan hart hade börjat skriva sina
sagof, som folk förstod, hur framstående han
kar, och’sedan blev hän också så berornd som
en människa gärna kan bli. Häns födelsestad
blö? dckäå illuminerad för hortom’,’!som
spågum-fnan hade Sagt. > 1 .
’^När Andersen skulle berätta något som hänt
honom, målade han alltid ut det, så att det
blév ert saga. Och ju oftare, hän berättade
historien desto vidunderligare blev _.d$n och själv
visste han inte till sist vad Söm var verklighet
och’ vad som’ var dikt. Hans Christian levde
alltid i sågans värld — söm ett stort barn — öch
det’ var’rtogPdärför som han alltid verkade lite
underlig för andra inänniskor. Det hände en
gång i Köpenhamn att folket i promenaden en
vacker yårdag fick se en ung man springa fram
och omfamna ett stort blommande träd. Det var
Hans Christian, söm hade blivit så vårförtjust
att hän icke kunde’ låta bli, att. riktigt hjärtligt
krama det éna trädet efter det andra.
Denna hänförelse för allt är den lilla stigen
som leder till sagans underland. *
M.
* Den som inte hört Andersens sagor ska be någon
berätta några:, av de roligaste, som exempelvis Stor
Klas ocb Lill Klas, Reskamraten, Soppa på en
korvsticka, Jon Blund, Lyckans galoscher. Men helst ska
ni försöka läsa dem allesammans.
“SOLSTRÅLEN"
utkommer- hädanefter den liste i varje månad.
Bidrag torde insändas senast den 20:de i
månaden innan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
