Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prinsen med guldhjärtat.
Hela hovet stod på tå och lyssnade. Ministrarna
i sina långa purpurfärgade frackar invävda med
guld och så hela raden utför till den minsta
kökspojken i sin enkla koita blus av bomull.
Ministrarna voro bleka i ansiktet av spänning,
men kökspojken kastade förstulna blickar på
portvaktens unga dotter, som såg ut som en
äppelblomma i sin skära, tunna
kaschmirkläd-ning.
Bakom de stängda dubbeldörrarna, som
vaktades av högtidliga betjänter i vita handskar och
pudrade peruker, låg drottningen i barnsäng, och
det hade blivit kungjort från slottsaltanen att
den nye världsmedborgaren när som helst vore
att vänta.
Ringarna i stadens kyrkor stodo med handen
kring klockrepet och stirrade med svidande ögon
mot slottstakets krön, där daggan skulle hissas i
det viktiga ögonblicket, och vid fästningsvallarrias
kanoner väntade servisen med glödande kinder
att få avfyra de sjutton skotten, som skulle
tillkännagiva prinsens födelse.
Ty att det skulle bli en prins trodde alla.
Och hovet stod på tå och lyssnade och väntade.
Då ljöd med ens ett klart, gällt barnskrik
inne bakom de vaktade dörrarna, där gick en
darrning genom de församlades led, ministrarna
tappade sina ansträngda ansiktsuttryck,
kökspojken glömde ge portvaktarflickan sina ögon,
de högtidliga betjänterna slogo dörrarna åt sidan,
och ropet: en prins, en prins blandade sig, steg
och drunknade och steg i sorlet som nu fyllde
salen.
Men mitt i dörröppningen lyftes på ett
spets-prytt silkehyende en liten späd rosafärgad kropp,
ministrarna böjde knä och lyfte två fingrar mot
höjden, hela hovet följde deras exempel —
klockorna började ringa och från fästnings vallarna
dånade de sjutton skotten, ett och ett i sänder.
Och staden smyckades hastigt med flaggor och
blommor, människorna togo på sig brokiga
högtidskläder och tryckte skrattande varandras
händer och sade: — Så har då landet äntligen fått
en arvtagare.
Men inne på en bädd av siden och scharlakan
och vitt linne låg den unga drottningen med
barnet tryckt mot sitt bröst, och konungen böjde
knä vid hennes fötter.
iDgen av dem talade. Amman tog barnet och
tvättade med en mjuk svamp doppad i
rosenvatten den späda kroppen :— men plötsligen
tappade hon svampen och i det hon lade örat
till barnets hjärta, skrek hon:
»Min gud, hans hjärta slår ickeI»
Drottningen reste sig förskräckt upp i bädden,
konungen sprang ppp från sin knäböjande
ställning, ryckte gossen ur ammans händer, böjde
sitt huvud ned mot dess bröst och kände med
handen på det ställe där hjärtat brukar sitta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
