- Project Runeberg -  Sommarresor i Finland. På Åland och i Åbo-trakten /
64

(1872) [MARC] Author: Emil Nervander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

64

nöjen äro snart sagdt hennes enda vederqvickelse efter
ett år af oafbrutna mödor.

Men efter denna tid måste man åter med allvar
taga uti med arbetet. Nu skall allt tillrustas för det
nya årets seglation. Nu sömmas ock lappas seglen, nu
bakas och brygges det, saltas och inlägges det till
provianteringen för fartygets besättning under en god del
af året. Och i April slår åter afskedets timme,
värdinnan är ensam och åt hennes omsorg är gården lemnad.

Tjenstefolket utgöres ofta nog endast af en dräng
och en piga. Med denna lilla personal skola alla
arbeten förrättas. Sjelf deltager värdinnan i dem af alla
krafter. Arbetsstyrkan är således icke stor, men jorden
är icke keller vidlyftig. Tvenne hästar förslå till alla
körsysslor, och den om sina djur ömsinte åländingen
använder alltid tvenne dragare för plogen och för kärran.

Nu är åter en tid af oro och ängslan inne. Efter
lång väntan kommer omsider ett href, stundom uteblifva
alla underrättelser eller får man några knapphändiga
notiser om de sina genom bref, hvilka lyckligare
grannar erhållit från sitt sjöfolk. Dessa bref förena på det
vackraste sätt dessa qvinnor, vare sig att de äro
förmögna eller fattiga, med hvarandra, likasom deras
sorger och bekymmer ofta äro gemensamma.

Sålunda foro vi med vår kära värdinna förbi ett
litet torp. Hon höll in hästen och ropade på den qvinna,
som bodde i den snygga stugan. Då skyndade nt mot
oss en yngre qvinna. Yår värdinna sade henne då på
sitt lugna, trofasta sätt, att hon nu icke måtte
misstycka, att hon icke som hon lofvat, vek in till henne
för att dricka kaffe; det var allt lika välmenadt ändå,
men tiden medgaf det nu icke. Hon hade fördröjt sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:54:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sommarfin/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free