- Project Runeberg -  Sommarsjö och Vintersnö : Sagor och Berättelser / [Första delen] /
3

[MARC] Author: Toini Topelius With: Arthur Högstedt, J. A. G. Acke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FARS DRÄNG, 3
släpade i golfvet och som hade ärmar, hvilka lämnade
blott fingerspetsarna synliga. Far ref sig i håret och
önskade återigen att lian fått en son. Hur tycker du hon
skall kumia gå efter plogen i en tocken släpgarnering, och
hur skall hon kuuna tröska, då hon Inga händer har?
Gumman Perta skrattade: Hon kan väl hinna
växa ur dem tili dess. Men vill du, så sy vi henne ett
par regala byxor tili hvardags, så har du ju pojken din
fullfärdig.
Detta var en alltför stor frestelse, för att gubben
Perta skulle kunnat motstå den. Och så fick Petra
Jakobina ett par halfyllebyxor och ett litet lifstycke, som
såg ut precis som en väst. Far var djupt lycklig och
såg i andanom sin käcke pojke fälla timmer i skogen,
hugga vakar på isen och bygga båtar vid stranden.
Lill’ Petter var sålunda gosse om hvardagarna och
flicka om söndagarna. Då följde hon far och mor tili
kyrkan som en betslad fölunge. Hon fick hvarken hoppa
eller springa eller tala högt eller klifva öfver bänkarna.
Det enda hon fick göra, var att soiva, och det gjorde
hon också nnder den långa predikan, sedän hon först
knäppt ihop sinä små händer tili en kort bön, som mor
lärt henne.
Om hvardagarna traskade hon far i hälarna hvar
hän gick och var redan så godt som hans dräng. Hon
fick leda »Pian» ur stallet och sätta i selpinnen, när far
lyfte upp henne. Och när hon var sex år, fick hon
köra gödseln tili åkern. Då klef hon allvarligt bredvid
lasset med steg så långa, som om hon trampat i alns-
djup snö och knyckte i tömmarna och smackade åt
hästen, som hon hört far göra. När gubben Perta så-
gade veden, som hän skulle föra tili staden, stod alltid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:55:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sommarsjo/1/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free