Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Titan härleh.
futu, eller Gustaf, som hän egentligen hette, var
hara två år då hans mamma dog. Ett år senare
fick hän en ny mamma, som bodde i samma nam och
satt i samma stol som hans förra mamma, men som
inte var lik henne ändå.
En pappa hade Tuttu också, och när hän var fyra
år, fick lian en liten syster, och en sköterska hade hän
men ändå var Tuttu ensam.
Ingen hade tid med honom. När sköterskan om
morgonen knäppt knapparna i hans lilla lifstycke och
hjälpt honom på med kolten, sade hon: -
Se så, nu
får Tuttu gå och leka, ■—
och från den stunden var
det, som om hän inte funnits tili för någon. Hän fick
vid fmkosten en portion mat och mycket bannor om
lian spillde på sig; sen fick hau paletån på och skicka-
des ut på gården att leka, antingen det var varmt eller
kalit, regn eller solsken. Och ingen frågade om hau
var våt eller frusen eller hungrig eller om hän längtade
efter något. . . lian var alltid ensam.
Men när Tuttu var liten, var hau mycket förnöjsam
och gjorde aldrig anspråk på mer än hän fick. Hän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
