- Project Runeberg -  Sommarsjö och Vintersnö : Sagor och Berättelser / [Första delen] /
41

[MARC] Author: Toini Topelius With: Arthur Högstedt, J. A. G. Acke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EGEN ROSENTRDT. 41
Då koni en dag en . , . hvad skola vi kalla henne?
en god fe, och förde Egen Rosentrut bort tili sitt vackra
hein och lät henne sofva i en mjuk säng och äta sig
mätt tre gånger 0111 dagen. Och Egen växte från en
liten, liten hvit unge tili en stor präktig inisse med
långa mustascher och värdiga kattfasoner, och glömde
rätt snart sin gulspräckliga mamma och de små syskonen
kring den fattiga mjölkskålen.
I den goda fens hein funnos bland annat också tre
hundar. En stor svart vid namu Riistan och två små,
Jeppe och Murra. De mottogo den lilla nykomlingen
med blandade känslor. Riistan, soin själf var en barn-
unge, icke fi.illt ett år, var förtjust i den lilla lekkam-
raten, och på samma gång full a£ respekt för de små
tassarna, soin på ett kännbart sätt tillbakavisade ali onödig
närgångenhet. Men gamle onkel Jeppe och gamla tant
Murra funno sig obehagligt störda i sinä hvardagsvanor
och lato på allt sätt påskina, att den lilla hvita icke var
dem i smaken. I synnerhet var onkel Jeppe afvogt
stämd mot henne. Hon hade ju understått sig att efter-
apa hans eget hvita skinn, så att folk skulle tro de voro
släkt. Ja, om lyckan var god, kunde de tili och med
tro, att hän var hennes pappa! Håren riktigt reste sig
på Jeppes rygg vid den tankein En sådan liten katt-
stackare, soin inte kunde skälla ett endaste tag och inte
hade väderkorn för fem penni!
Tant Murra åter, soin gjort råttfångsten tili sin
lifsuppgift, fruktade, icke utan skäl, att Egen Rosentrut
skulle blifva en farlig medtäflarinna vid hennes jakt-
färder i uthus och källare. Och hon visade henne sitt
missnöje på alla upptänkliga sätt. Mest tyckte hon om
att jaga henne soin en stor råtta, tills hon fick henne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:55:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sommarsjo/1/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free