Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■43
af de ödmjuka blickar hans lilla beundrarinna kastade
efter honom.
När Egen sålunda såg sig afspisad af onkel Jeppe,
gick hon och lade sig på salsmattan bredvid en pall
med hvitt öfverdrag och drömde där lyckliga drömmar
om släktkärlek och små h vita syskon.
Egen brukade tillbringa en stor del af dagen ute i
det fria, men hennes utfärder hade hittills inskränkt sig
tili de narmaste omgifningarna kring hennes hem. När
hon blef större, flck hon emellertid lust att se hur
världen såg ut litet längre bort från hemmet och en
vacker dag tänkte hon vid sig själf: Jag skall göra
som min matmor gjorde då hon var liten, jag skall
rymma och sen skall jag komma hem igen och berätta
hvad jag upplefvat.
Samma kväll, då hon var ute på sin aftonpromenad,
blef äfventyrslusten henne för stark. Hon blinkade
listigt mot de vänliga ljusen i matsalsfönstren och tänkte,
att nog skulle de få slockna, innan hon kom igen. Och
så begaf hon sig ut genom grinden.
Snön lag i mjuka, höga drifvor öfverallt, och det
var tungt att gå. Ett stycke utanför grinden koin Egen
ihåg, att hon ej ätit sin kvällsvard ännu och tänkte
vända om. Men så blef hon rädd, att någon skulle låsa
in henne tili natten, så hon ej kunde rymma, och beslöt
att fortsätta färden.
Utanför grinden vidtog skogen, och där hade Egen
aldrig värit förut. Så många träd och så många goda
gömställen under granarnas nedhängande, snötyngda
grenarl Här var roligt. Hon äntrade upp i några af
de högsta granarna för att se sig omkring, men hon
såg inte stort annat, än mörka träd och blinkande stjärnor
EGEN ROSENTRDT,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
