Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 SOMMARSJÖ OCH VINTEKSNÖ.
onkeln. På långt håll tog han af sig mössan och gjorde
förtviflade försök att stanna ..
. Ta-ack, goa onkel... för...
Men i detsamma var han långt förbi onkeln, som
med förundran väntade på fortsättningen.
Nej, detta gick för långtl Att vara slaf af sinä egna
fötter I Att inte våga snyta sig ordentligt, af fruktan att
under tiden ränna omkull någon! Detta kunde man
kalla ett toffelregemente.
Era kanaljade is . . . voschikar, era slipade amerika-
fararel grälade Sven Petter flat och förargad. Han
hade redan seglat omkull fyra flickor, två gamla mam-
seller och en skomakarpojke, som vände ryggen tili och
ej anade detta bakhåll. Han var trött på sinä segrar,
och gjorde upp planer huru han skulle vända vid slutet
af banan, där höga drifvor lyckligtvis satte en griins för
vidare framkomst. Han hade förhoppning att komma
på näsa i drifvan och skrek tili några pojkar som mötte:
Hall fast mig! Hall fast! —Men dessa skrattade och
togo det som raljeri. Nu var slutet närä. Där borta
stodo mareschallerna med sitt lysande, oljeluktande inne-
håll just invid snömuren. Sven Petter såg en soffa
vinka inne i granbersån, och en kopp te i den lilla
paviljongen. Alla hans vänligaste, hungrigaste känslor
vaknade, och han beslöt att nu skulle han stanna, kosta
hvad det ville.
Ptrooo!
Han gjorde en lyckad svängning i sista ögonblicket
och satte hälarna i isen som han var van . . .
Värkan uteblef icke. En mareschall slocknade ögon-
blickligt. Ett flottregn strittade öfver den hvita snön,
och ett vanvördigt fnissande hördes från den åskådande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
