- Project Runeberg -  Sommarsjö och Vintersnö : Sagor och Berättelser / [Första delen] /
64

[MARC] Author: Toini Topelius With: Arthur Högstedt, J. A. G. Acke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

64 SOMMARSJÖ OCH VINTEESNÖ.
Jag heter Nikodemus och är sex år, svarade
det manhaftiga kräket. Släpp mig ned nu, jag håller
på att skära hvisselpipor i vassen.
Bamba skrattade förtjust. En leksak, som kunde
tala! Det var något för Bimba, det. Och han glömde
alldeles bort att meta hvalfiskar och vandrade hemåt
med stora steg för att visa fyndet för sin lilla flicka.
Nick sprattlade och skrek i Bambas hand, han var
alldeles röd i ansiktet af förargelse och sparkade hans
fingrar så mycket han orkade med stöfvelklacken. Men
ju mer han väsnades, dess mer förtjust blef Bamba öfyer
att ha hittat en sadan sällsynt liflig liten leksak.
Och Bimba hon skrek af glädje när hon fick se
dockan och ville bums stoppa honom i munnen. Men
Bumba förmanade henne att handskas varligt med den
lilla väreisen så att han ej skulle gå sönder. Och för
att han ej skulle trilla bort, bands en silkestråd, tjock
som ett lagom rep, kring Nickens fot, och då måste
han följa sin härskarinna, Bimba, som en hund i band,
söfva i hennes ena sko, sitta på bordet bredvid hennes
tallrik och äta potäter, så stora som kanonkulor, och
ärter, stora som Nicks största gummiboll. Och fastän
Nick åt så, att han kunnat spricka, tyekte ändå Bumba
och Bimba att han var alltför liten i maten.
I det hela voro de alla tre beskedliga mot lilla Nick
och hän fick göra allt hvad lian. ville, utom springa
bort. Men si, det var just det,.som hän allra hälst velat.
Ty när hän tänkte på pappa och mamma och Micko
och Per och lilla Snylta, så fick hän så innerligen
ledsamt. Gång på gång försökte hän skära af repet
och rymma sin väg, men Bimba var så rädd om sin
skatt, att hon aldrig släppte honom ur sikte. Bmiiba

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:55:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sommarsjo/1/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free