Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vildhjarna.
var i de tider, när jättarna begynte försvinna,
deras tid var ute. Kristendomen och folkupplys-
ningen förjagade dem, likasom den första morgonstrim-
man jagar alla nattens dimmor och spöken på flykten.
Men ännu funnos här och där i vilda och ödsliga bygder
de sista kvarlefvorna af jättarnas väldiga stam, och
folket, som ärft sinä förfäders vidskepliga vördnad för
dessa, delade sin dyrkan mellan Gud och vildmarkens
hedniska varelser.
Vid södra Finlands kust, i det nuvarande Nyland,
lefde på den tiden en jätte, som sades vara fyra famnar
lång, inte någon särdeles längd för en jätte, men de
sista ättlingarna af stammen höllo på att aftaga både i
längd, bredd och antal. Hän hette Bocadrachus och lefde
i en grotta långt inne i vildaste skogen, beskedlig och
oförarglig, när inte någon ofredade honom. Hau lefde
som björnen af rötter och bär, samt någon gång af en
vilsekommen get eller älg, eller en ko, som gått för
långt från gården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
