Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILDHJÄRNA. 79
Därefter vandrade han inåt skogen, småhvisslande
och nöjd med sig själf.
När han gått ett stycke, fan n han att han var på
ett fullkomligt obekant ställe. Vägen hade försvunnit i
mossan, träden hade blifvit gröfre och högre, och stora
klippstycken lågo kringkastade och försvårade framträn-
gandet.
Pekka var i begrepp att vända om, då lian hörde
ett besynnerligt ljud, icke olikt en aflägsen åska. Hän
klef modigt några steg längre fram, och där fick lian
sikte på en oformlig skepnad, hvilande i gräset. Hän
såg en stor näsa, en halföppen mun, därifrån det åsk-
lika mullrandet utgick, två Stora, slutna ögon och ett
långt, yfvigt hår, soin ringlade sig mehän stenarna på
marken. Det var jätten, soin snarkade i solskenet utan-
för sin håla.
Jaså, sade Pekka vid sig själf, är det du,
din storturk? Nå, mindre människor har jag sett i.minä
dar. Undrar just hur mycket du tål vid, din baddare.
Ska vi försöka picka dig i kindenf
Pekka grep en stadig stör, hvass i ena ändan, och
stack ganska omildt jätten i kinden. Därefter hukade
lian sig ned bakom en sten för att se hvad värkan det
kunde hafva.
Jätten rycke litet tili, som om en mygga bitit honom,
drog en djup snarkning, som niistän sprängde örhinnorna
på Pekka, och fortfor att sofva.
Den uppfinningsrike skälmen var strax framme igen.
Du tycks nog tåla ett och annat, du, sade
han vid sig själf. Jag skall nu låta dig sofva. Men
först skall jag tjudra dig, ifall du skulle ha lust att löpa
efter mig i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
