Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAMMAS TOFFLOR. 101
Och där ko . . . kommer Karo och rifver sönder
oss . . .
Kanske kommer där många. . . stora ...
hu . . .
hundar och slåss om oss. . . Uhuu!
Jag är så gammal och trött, suckade den vid
kakelugnen och släpade sig mödosamt fram tili den
andra. . . —Jag orkar inte ens kippa mera! Och
han snöt sig i mattan.
Den med hålet under sulan pustade deltagande
...Ja, jag är också slut. . . kan inte behålla något
mera. . .
Och de trampade hvarandra deltagande på tårna,
och deras tårar runno som små vattubäckar.
Lilla Elna kunde inte ståut med ali denna jämmer.
Hon grät med, men så tyst, tyst, att inte mamma skulle
vakna. Stackars de gamla tofflorna! Siialla gamla tofflor,
som ingen tyckte 0111! Bara hon. Hon skulle inte låta
dem komma på sophögen oeh rifvas sönder af stygga
hundar, hon skulle halla dem som sinä egna bafn, och
i sommar skulle hon begrafva dem i trädgården och
plantera blommor på grafven.
Elna gnuggade sinä ögon med lakanet oeh så klef
hon beslutsamt ned ur sängen. Tofflorna skulle inte
behöfva vara ledsna mera, de skulle få sofva i hennes
säng!
Hon tog dem med ömhet i sin fanin, oeh de gräto
inte mer.
Nästa morgon, när mamma koni tili Elnas säng,
blef hon inte litet förundrad att linna sinä gamla tofflor,
en på hvar sida om lilla Elna, soin tryckte dem intill
sig och sof godt, som man gör på en god gärning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
