Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 SOMMARSJÖ OCH VINTERSNÖ.
Mamma: Du har ju hört att jag sagt nej. Gå
nu och lek med dina hästar.
Walter: Jo, mamma, jag skall leka så snällt, bara
jag får en pepparkaka. En enda liten bara, mamma!
Mamma: Fy, en så dum gosse, som kältar. Har
du ej hört, att mamma sagt nej ?
Walter: Men bara en liten, liten en, mamma . . .
Mamma: Oh, jag orkar ej höra längre. Gå tili
Mari och bed henne gifva dig en pepparkaka.
Walter (ropar tili Mari i matsalen): -—• Mari, Mari,
jag får en pepparkaka. (Med saktare röst): •—• Men en
stor vill jag ha. En, två, tre ..
. fyra vill jag ha. Mamma
har lofvat.
Och Mari radar beskedligt upp åt honom fyra
pepparkakor, och så tigger hän af henne ett par socker-
bitar på köpet. Mari vet väl, hur det går, om hon ej
lyder; Walter stampar i golfvet och skriker, så lian blir
alldeles röd, och så rusar hän storgråtande tili mamma
och berättar att Mari är stygg. Därför är det mycket
bättre, att strax göra Walter tili viljes.
En dag har Walter haft främmande och stoppat i
sig fem äpplen, tjugu karameller, tre pepparkakor och
en duktig portion sylt. Hän är vid dåligt humör om
kvällen och har svårt att få sömn. Mari har släckt ljuset
och gått ut; ett svagt sken från gaslyktan utanför upp-
lyser rummet.
Just då Walters ögon ämna falla ihop, hör lian ett
tassande i rummet. När hän ser upp, varseblir hän en
stor råtta, som kommer rakt tili hans säng. Walter blir
rädd och vill skrika, men rösten fastnar honom i haisen
och hän kan ej få fram ett ljud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
