- Project Runeberg -  Sommarsjö och Vintersnö : Sagor och Berättelser / [Första delen] /
122

[MARC] Author: Toini Topelius With: Arthur Högstedt, J. A. G. Acke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

122 SOMMARSJÖ OCH VINTERSNÖ.
Detta var nu studentens dagliga kors, och om hän
icke, som hän hoppades, om ett år var välbestäld adjunkt
någonstädes i en förmögen landsförsamling, så var det
endast och allenast detta lilla förargliga mössets fel.
En dag tog hans tålamod ändtligen slut, och lian
beslöt’ att ej gifva sig någon ro Innan hän hade oro-
stiftaren förpassad tili madamens slaskämbare. Borta
från kommoden hörde hän mössets middagssignal, det
höll antagligen på med hans enda sparade stearinljusbit.
Aha, —• tänkte studenten, nu har jag dig, min gubbe.
Och så rusade lian upp, gaf konimoddörren en spark
och lade sig belåten framstupa på golfvet för att höra
på fångens klagolåt därinne. Hän lyssnade med åter-
hållen andedräkt, men ingenting hördes, och vid när-
mare eftersyn befanns mösset icke halva väntat på sparken,
utan i god tid halva dragit sinä färde.
Studenten reste sig förgrymmad, tog stearinljuset
och ställde det på bordet framför sinä ögon. Här skulle
det åtminstone icke fresta mössets snåla mage, tänkte
lian.
Kvällen koni, lampan tändes, och studenten satt
åter fördjupad i sinä luntor. Men lian var sömnig i
kväll, och latmasken naggade honom i mungiporna.
A-a-ul gäspade lian, lade armbågarna på bordet, hulvu-
det på armarna och somnade bort från denna världens
examina och förargligheter.
Vips, ett, tu, tre var mösset framme, plirade efter
stearinljuset, såg den sofvande fienden, hvisslade efter
sin bästa van och bjöd henne på stearinkalas. Och när
studenten vaknade, var ljuset afgnagdt in på veken,
men af de bägge snyltgästerna såg lian ej ens svans-
spetsen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:55:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sommarsjo/1/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free