Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOMMARSJÖ OCH VINTERSNÖ.
124
När madamen kom in om morgonen, beklagade
han sig öfver, att tallriken icke dugde tili något.
Det tror jag, det, när han ligger smulad i tusen
bitar, sade madamen förargad. Herrn får köpa sig
en mössfälla, ty inte ger jag minä tallrikar att slås sönder
med vedträn.
Studenten suckade och gaf madamen en mark att
köpa en fälla för.
Något måste man ju uppoffra för att med tiden
få ett pastorat, menade han.
Madamen var emellertid inte riktigt årlig i det här
fallet. Hon tyckte, att någon ersättning borde hon nu
ha för sin sönderslagna tallrik, och så behöll hon hälften
af pänningarna och köpte för resten en begagnad möss-
fälla af en bekant. Fällan putsades och förseddes med
bete, och studenten kunde aldrig i världen upptäcka
annat, än att det var en splitterny fälla.
Hau var glad i hågen när lian lade sig, viss på, att
följande morgon få se mösset i järnburen. Och lian
brydde sig ej om att ligga och vänta, utan släckte
ljuset, drog täcket öfver öronen och försjönk i en ljuflig
slummer.
När alit var tyst, tassade mösset fram, gjorde en
liten rund kring bordet, bokskåpet, kommoden och skorp-
korgen, där det räknade hur många skorpor, som funnos
kvar. Men det var något annat, som stack så godt i
mössets lilla näsa. Aha, det är stekt ost, skall man våga
smaka? Mösset närmade sig fällan och snusade: fff. . .
här luktar .. . fff. . . anförvanter, här lurar försåt. . . fff. . .
bäst att inte låta narra sig!
Och så luffade mösset segerstolt in i sitt hål igen,
sedän det medfört en skorpa ur korgen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
