Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 SOMMARSJÖ OCH VINTERSNÖ.
ben, som stucko fram ur de urvuxna kläderna. Luggar,
knuffar och sparkar utdelades lika rikligt, som maten
var knapp, och Kalle höll tåligt tili godo. Hän visste,
att Pålle i stallet icke hade det bättre, och var icke Pålle
ännu därtill gammal och trött? Lika vanligt, som det
för andra barn är att efter en god kvällsvard, kyssta af
far och mor, krypa i en mjuk bädd, lika alldagligt var
det för Kalle att, knuffad, frusen och htmgrig, sorana
in på sin smutsiga bädd i stugans hörn.
När Kalle var åtta år gammal, blef gården, där hän
bodde, inrättad tili gästgifveri. Där färdades mycket
folk och många hästar, Kalle höll sig tili hästarna, de
sparkade honom icke. Om kvällarna, när stugan var
full af svärjande karlar och elaka pojkar, smog hän sig
bort tili det ruskiga stallet och lade sig där i en vrå
med en hötapp under hufvudet. Där kunde hän få
vara i fred, tills någon resande midt i natten ville ha
skjuts, och de yrvakna pojkarna tumlade in öfver honom
för att leda ut hästen.
Om vinternätterna var där nastan för kalit i stallet,
fastän han svepte in sig i ett gammalt hästtäcke och vai-
van att frysa. Han kände sig om morgonen styf i alla
leder som en istapp, men kaffet tinade så småningom
upp honom. Och hällre frös han med Palle och Svarten
i stallet, än han lät skuffa sig som en skottspole i den
varma och öfverfyllda stugan.
Ty saken var den, att Kalle icke var hvad man
kallar ett »ljuslmfvud», fastän hans hår var ljust, som
linet på rocken. Hans lilla förstånd sof, dåsigt och trögt
under den ljusa luggen och ur de blå ögonen blickade
mycken godmodighet, men föga förstånd. Detta förstodo
kamraterna och gycklade obarmhärtigt med den tyste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
