Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
ÖNSKEDAGEN
När Lasse efter den märkvärdiga pratstunden under
gökträdet kom upp i sin vindskammare, såg hän att
hän hade främmande. Borta i knuten vid kakelugnen
satt en krokryggig käring och stickade på en svart
strumpa. Hon var vindögd och hade en stor varta på
näsan, och hennes mun var i en oafbruten rörelse.
Hvem är ni och hvad gör ni här i mitt rum?
frågade Lasse barskt, i det han lämnade dörren
öppen.
Jag är den, som skall berätta sagor för dig,
sade käringen. Man kallar mig slabber-Kajsa, men
det är oartighet, jag borde kallas sagornas fe. Ty jag
har fickan och förklädet fulla af sagor, jag har dem på
ryggen och jag har dem i hufvudet, du skall snart
få höra. Det enda jag begär i lön, är två koppar kaffe
och en pris snus i timmen.
•
Det skall du få, sade Lasse, som tyckte
hennes anspråk voro måttliga. Hän var förskräckligt
glad. Tänk, att få höra historier en hei lång afton!
En brasa måste hän tända och skaffa en pali. Man hör
alltid sagor bättre, då man sitter på en pali vid brasan.
Innan de begynte, gick käringen och låste dörren
samt stoppade nyckeln i sin ficka.
Hvarför gör du så? frågade Lasse hapen.
Det såg rätt underligt ut.
Jo, jag reglar dörren, för att det icke skall in-
träffa en olyckshändelse.
Jag begriper inte ett dugg hvad du menar.
Jo, ser du, jag berättar som en fors. Men om
du skulle tröttna att höra och vilja springa din väg, så
skulle sagorna strömma ut i rummet, spränga väggar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
