Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
LILLA-MOR
inte fann henne på närmare hali, var hon säker på att
linna henne vid afstjälpningstullen, som denna del af
stadens omgifningar kallades.
En dag hittade barnen på att leka cirkus däruppe
på berget. Där funnos några knotiga tallat, som voro
utmärkta att klättra i. Severin var vig och stark, hän
kunde utan svårighet komma upp i träden, hänga sig
vid händerna och gunga fram och åter. Lilla-mor fann
det storartadt och ville inte vara sämre än hän. Men
hon hade för korta ben. När hon, trots de allvarligaste
ansträngningar, icke lyckades få fatt i de nedersta gre-
narna, gick hon sin väg och beslöt utmärka sig i någon
annan bransch af akrobatyrket.
Hon begaf sig tili svingården. Att komma upp på
taket, var icke så lätt för korta ben, men det lyckades
slutligen, och hon satte sig triumferande att rida gränsle
på takbjälkarna, i det hon ideligen ropade tili Severin:
Ser du ..
. jag är här, jag.. .!
Severin hade fått stickor i händerna och kåda på
byxorna, han fann för godt att hvila på sinä lagrar.
Och där sutto de båda, sida vid sida på svintaket och
kastade tallkottar på de små ljusröda grisarna under dem.
Du skall få se, jag kan också gå här, sade
Lilla-mor med själfförtroende och begynte promenera
längs takkanten. Ser du bara ... jag kani
Så länge hon såg på sinä fötter, gick det bra.
Men i detsamma kom en kråka flygande och slog sig
ned i närmaste trädtopp. Och när lilla-mor såg på
kråkan, glörade hon sinä fötter och tog ett steg för
mycket.
Plums! lät det, när hon hamnade i den grötlika,
illaluktande smörjan nedanför. Hon uppgaf ett så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
