Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÄRLA 75
Du skulle icke föra henne så långt första kvällen,
ropade Måns Peter efter dem, när de stretade uppför
backen. Det kunde hända, du ej får henne med
hem igen.
Aja, men, det har ingen fara det, skrek Kajsa
tili svar. Vi komma tids nog tili grötfatet, du.
Pärla gick villigt och beskedligt, som ett fromt
lamm och nafsade ibland tili sig en mun full väppling
vid vägkanten. Kajsa välsignade inom sig det kara
kräket och lämnade henne med många ömma förma-
ningar bland de saftiga tufvorna på Kråkängen.
När kvällen kom, sade hon tili Stinta. Bäst, att
du går och hämtar Pärla nu, jag har gikt i knäet och
backen är så stygg.
Stinta gick och var borta en dryg timme. Så kom
hon ensam hem.
Mor, hon viii icke. Jag får henne icke ur stället;
hon bara äter och mumsar och går icke ett steg.
Du är dålig, du, sade Kajsa, en smula miss-
lynt, och lade ifrån sig Måns Peters jacka, sora hon
höll på att lappa. Jag får väl gå och ta’na själf då.
Där uppe stod Pärla, oskyldig och förnöjd, idis-
lande sin kraftiga kvällsvard. När Kajsa med många
öfvertalande puffar sökte få henne att gå, såg hon på
henne med en förebrående blick och dök åter med
tungan i det doftande gräset. Att gå härifrån nu, det
var hon synbarligen icke böjd för.
Vi få lof att ta en kvist och basa henne, sade
Kajsa och bröt sig med en half suck en kvist af rönnen.
Men då hon slagit ett par milda slag på Pärlas bak-
ben, vände denna mot henne ett par ögon, så djup-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
