Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TANT AMADEAS HÖN» 93
Och tant Amadea, som själf var en friluftsmänniska
och sof vid öppet fönster, tyckte att de voro förnuftiga
höns, som tänkte på sin hälsa, och sålunda fingo de
bo kvar i äppleträdet.
En tidig morgonstund i slutet af augusti väcktes
tant Amadea af ett försiktigt »kuck-ku-keku!» utanför
sitt fönster.
Hvad ville det säga? Hon drömde visst. Tup-
parna voro ju långt därifrån. I detsamma hon ämnade
vända sig på andra orat och somna in igen, hörde hon
åter ett »kuc—ku—ke—e—e—kul» Denna gång be-
tydligt säkrare i stämman.
Det var icke att misstaga sig! Tant Amadea knöt
underkjolen på sig och begaf sig att rekognoscera från
fönstret. Jaha ja. .. ganska riktigt! Det var den kra-
baten Snip, som understod sig att vara en tupp. Det
skulle han minsann få ångra!
Tant Amadea och höns-Greta lade råd om bästa
sättet att bestraffa en sadan förbrytelse, och beslöto att
niistä dag ha hönsfrikasse tili middagen.
Men därute satt Snip i äppleträdet och iät världen
och de andra hönorna beundra sin vackra stämma.
»Ku c —ku—kee—ku!»
Ett par dagar förgick. De andra hönsen artade sig
att bli ordentliga hönor, och tant Amadea hade tili
hälften glömt förargelsen öfver Snip.
Då väcktes hon åter en tidig morgonstund af ett
ljudeligt, skrofligt kuckeliku från äppleträdet.
Hvad i alla tider och dagar, det kan väl inte
vara en tupp igen? smågrälade tant Amadea, i det
hon klef ur sängen och tittade genom fönstret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
