Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TANT AMADEAS HÖNS 95
hvarandra, så att fjädrarna röko, tills höns-Greta lyck-
ligtvis kom springande och skilde dem åt.
Era näbbstrutar, era tuppkammar, ...
jag skall
lära er, jagl
Hon klatschade tili dem med förklädet och körde
bort dem från gårdsplanen. Snopna och illa medfarna
gingo Tippeli och Snurre att svalka sitt heta blod i
hvar sin sandgrop bakom fähuset.
Men nasta morgon hörde tant Amadea en duett
från äppleträdet, en duett, som kom henne att i mildt
raseri springa ut utan kjol och strumpor för att banna
upp höns-Greta för den nya missräkningen.
Ja, de slogos redan i går, sade Greta och
snöt sig i förklädet, så frun inte skulle se, huru flat
hon var.
Och du, som lofvade, att de allesammans skulle
bli hönor! jämrade sig tant Amadea.
Ja... slikt skall man aldrig kavera, menade
höns-Greta.
Vi ha nu lyckligtvis två kvar, tröstade sig
tant Amadea. Tippeli och Snurre kan du bjuda ut
på herregården i morgon dag.
Nu voro bara Tuppeli och lilla Kuckeliku kvar.
De gingo omkring så öfvergifna och melankoliska, men
alltid vid hvarandras sida, och sofvo i äppleträdet, fastän
nätterna nu voro så kalla, att vattenpussarna voro is-
belagda.
De draga döden på sig, sade höns-Greta,
tog en stege och klef upp för att schasa ned hönsen.
Men de sade bara: »Ka —ka—ka, pot—pot—pot—
potaaa!» och flyttade högre och högre upp, så högt,
att de sutto trygga för höns-Gretas stege.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
