Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 SOMMARSJÖ OCH VINTERSNÖ
utveckla sitt lilla samhälle i allsköns frihet. Starar och
talgoxar undrade, om de, som så länge åtnjutit under-
stöd af gården, nu skulle nödgas flytta, eller om de
akulle få behålla sinä kara gamla hålkar och sitt fågel-
bräde.
Medan den vemodiga underrättelsen spred sig kring
hela udden, tili Skutholmen, med kuddornas sommar-
nöje och tili »Fågelbo», med barnens trädgårdar, höllo
tomtarna familjeråd på gårdsplanen framför växthuset.
De hade utbytt sinä röda mössor mot gråa och knutit
ett svart flor kring armen.
Godhetens lilla tomte satt på en sten med hufvudet
lutadt i handen och blicken långt ut öfver den blå
fjärden. Hän undrade, hurudana de tider skulle bli,
som nu randades för dem alla. Med sin mjuka röst,
som vibrerade af stundens rörelse, utbrast hän liksoin
tili hälften för sig själf:
Jag minnes hur det var när jag flyttade hit för
tjugu år sedän. Då hade Björkudden stått öfvergifven
och obebodd i två år. Vintern hade snögat in genom
taket på vinden och genom otätade fönster. Sommaren
hade hopat massor af ogräs i trädgårdslanden och obär-
gadt hö på lindorna. Harar och sorkar hade uppätit
så godt som alla fruktträd, och det kära stället såg
ödsligt och öfvergifvet ut.
Men då bosatte sig farbror Topelius här, och från
den stunden lefde Björkudden upp igen. Hän älskade
dessa hvita björkar, och de knoppades för honom, hän
älskade de små böljorna, och de buro hans båt; hän
älskade den gröna trädgården, och den bar för hans
skull de ymnigaste skördar af blomster och bär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
