Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 SOMMARSJÖ OCH VINTERSNÖ
men inte hittar ni dit, om jag också säger hvar det är.
Gif mig brefvet, så kilar jag i väg med detl
Nej stopp, sade kosacken, det kunde
kosta mitt hufvud. Du får visa mig vägen, och raska
på måste du, ty jag skallvara tillbaka igen innan kvällen.
Håhå menade Paavo, kan ni flyga, så
kan inte jag. Vägen är lång och inte så värst bekväm
heller. Rida kan ni icke, vi måste tvärs genom skogen
för att komma fortast fram.
Nå, så klif i väg då, puttrade kosacken.
Jag får väl binda hästen här, tills jag kommer till-
baka.
Låt kräket löpa. Det är inte sagdt, att vi komma
ut på den här kanten af skogen. Och det är bättre,
han får springa tili byn och söka sig mat, än att stå
bunden här, där björnarna stryka omkring.
Du kan ha rätt, sade kosacken motvilligt,
klef ned af hästen och lät den löpa. •
Se så, marsch!
Genaste vägen tili Armfelts läger! Ser jag, att du för-
söker slingra dig undan, så... har jag här något, som
aldrig förfelat sitt mål.
—■ Och hän visade på pistolen
i sin gördel.
Hvarför skulle jag slingra mig undan, ni är ju
i lofligt ärende? sade Paavo och blinkade illslugt åt
kosacken. Men tro icke, att jag gör den långa
marschen för intet. Farmor är gammal, och vi ha
icke en nypa mjöl i huset.
Du skall få den här strax, och, när du fört mig
ordentligt fram, en tili, sade den främmande och
höll fram en blank silfverrubel. Det främmande myntet
stärkte Paavos misstankar, men han tog det med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
