- Project Runeberg -  Sommarsjö och Vintersnö : Sagor och Berättelser / Andra samlingen /
113

Author: Toini Topelius With: Arthur Högstedt, J. A. G. Acke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OFRED 113
låtsad begärlighet, ehuru det brände hans hand. Vid
första tillfälle kastade han det oförmärkt ifrån sig.
Kosacken försökte underhålla ett samtal med gossen
för att få veta ett och annat om trakten och Paavo
svarade, om också icke alltid så sanningsenligt. Han
valde de mest oländiga stigar, där snön låg djupast och
snåren voro mest ogenomträngliga för att så mycket
som möjligt förlänga färden.
Finnas ej bättre vägar? sporde kosacken,
pustande och arg.
—■ Skogen är tre mii åt alla håll, lugnade honom
Paavo, bättre vägar finnas först, där den tager slut.
Hvarefter han åter obemärkt gjorde en slingring,
så att de gingo åt samma håll, därifrån de kömmit.
Öfverallt samma tätä, mörka granar, samma hvita snö-
täcke, där ekorren strött smulorna af sin middagsmat
och orrar och ripor lämnat sinä bomärken mellan träden.
Här och där sågo de spåren af en björn eller en varg,
och kosacken sköt i förbifarten i hjäi en stackars hare,
som vettskrämd lämnat sitt trygga bo för att fly för de
annalkande stegen.
Tar då denna fördömda skog aldrig slut?
frågade kosacken hotande och lekte med pistolen, medan
de ett ögonblick satte sig på ett kullfallet träd för att
hvila. Han var hungrig och uttröttad, och ännu syntes
icke en ljusning mellan träden, som skulle ha bebådat
att man nalkades öppna fältet.
Skogen är nog större, än ert tålamod, märks
det, sade Paavo lugnt. Också hän var dödstrött
och halft ihjälsvulten, ty hän hade ingenting förtärt
sedän föregående dag. Ännu hade hän icke rätt klart
för sig hvad slutet skulle bli på allt detta. I ett svagt
8. T. Topelius.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:55:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sommarsjo/2/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free