Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRINSESSAN, SOM VILLE FLYGA 119
Ja pappa, det skall jag, lofvade Dunbild.
Jag skall se tili att abctupparna inte värpa för många
karameller åt obeskedliga barn, att myggorna inte bitas
om sommaren och att storkarna inte få lägga små barn
i pölar och rännstenar, utan i en ordentlig vagga.
Tum på det, sade kungen. Och så begaf
J:an sig att rådgöra med de skickligaste mekaniker i
hufvudstaden.
Dunhild dansade af glädje. Snart skulle hon flyga
lika lätt som det lilla dunet, efter hvilket hon fått sitt
namn.
Nasta morgon kom kungens öfverhofmekaniker
med två de allra sötaste rosenröda luftballonger, hvilka
fästades, en vid hvardera af prinsessans skuldror.
Jag kan flyga! Jag kan flyga! skrek hon,
och hela hofvet stod färdigt att beundra och applådera.
Ballongerna lössläpptes, men de lyfte henne knappt
en handsbredd öfver mattan. Hon studsade litet upp
och ned som en gummiboll, men flyga. . . ack, det
kunde hon icke.
Ballongerna äro för små, sade kungen och
gaf öfverhofmekanikern en sträng blick. Prinsessan
brast i gråt, gömde ansiktet vid sin mammas krage och
hviskade snyftande: Mamma, jag viii flyga. .. jag
viii, jag viii, jag viii. ..
Kara barn, jag tror inte du kan få det, sade
drottningen deltagande och torkade hennes tårar med
sin spetsnäsduk.
Å jo, mamma, jag måste få det, annars ..
. går
jag i grafven . . . och ni få aldrig ... se mig mer ...
Drottningen blef bekymrad och sammankallade alla
rikets klokaste fruar och gummor. Det blef en lång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
