Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRINSESSAN, SOM VILLE FLYGA 125
luggades af skogen. Trött och rådbråkad, som hon var,
trodde lilla Dunhild, att hon aldrig mera skulle få återse
sitt hem.
Då förbarmade sig en högrest fura öfver den lilla
irrande kråkan, fattade tag i hennes klädning och höh
henne så fast, att det inte var möjligt för henne att
röras ur stället. Vinden ref och slet i vingarna och
slutligen fick hän dem af henne och förde dem med
sig långt bort ur hennes åsyn. Och där satt prinsessan
Dunhild, vinglös, ensam och gråtande i toppen på en
stor fura, medan stormen rasade, natten föll påT och
hennes vän, kyrktuppen, satt och sof med hufvudet
under vingen.
I kungens hufvudstad blef man emellertid orolig,
då prinsessan icke kom hem tili kvällsvarden. Man
letade efter henne öfverallt och sände kunskapare åt
alla håll. Kungen tog sin stora kikare, med hvilken
man kunde se en kråka på sjuttio mils omkrets, men
hän upptäckte icke Dunhild, emedan hon fastnat på
sjuttioen mils afstånd. Då ångrade hän sin faderliga
kärlek, som gått in på denna dåraktiga färd, och drott-
ningen lofvade inom sig, att om Dunhild ännu en
gång ville ut och flyga, så skulle hon få sig en ris-
bastu, i stället för ett par svanevingar.
Emellertid kom en af kunskaparna tillbaka och
berättade, att prinsessan satt i en trädtopp, sjuttioen
mil från hufvudstaden. Kungen telefonerade då, att
man skulle göra en stege så lång, att den nådde tili
furans topp och sålunda nedtaga prinsessan. Man
gjorde så, och efter sju sorger och åtta bedröfvelser
fick man ändtligen lös prinsessan och förde henne hem
med extra tåg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
