Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOMMARSJÖ OCH VINTERSNÖ
140
De hade gått länge, och vägen blef alit besvärligare.
Ljuslätts långa hår, som ännu var utslaget för att torka
efter badet, fastnade i trädens grenar, så att vackra guld-
glänsande trådar blefvo kvarhängande här och där.
Du för mig långt, anmärkte Ljuslätt.
Vägen är aldrig för lång tili en god gärning
svarade Simpadimpa.
Nej, du har rätt. Jag viii inte vara otålig.
Vi äro strax framme, sade Simpadimpa, som
var närä att slå kullerbytta af bara glädje öfver sin
lyckade list. Tänkte jag icke det, att finare sknlle
de maskor vara, som skulle fånga Ljuslätt.
De voro nu framme.
Där ser ni vår stuga. Men blif inte rädd för
minä systrar, de äro så snälla, så.. .
Hon öppnade dörren. Ljuslätt kastade en blick
dit in och uppgaf ett rop af förskräckelse. Dessa veder-
styggliga, gamla häxor? Och dessa ormar, som krälade
rundt omkring som tama husdjur! Det var ohyggligt.
Stig på, sade häxorna nigande i dörren.
Känner ni inte igen oss? Ha vi inte fint? Ni skall
strax få en kopp ormgalla att förfriska er med.
Du har narrat mig, sade Ljuslätt förebrående
tili Simpadimpa, som hoppade på ett ben afförtjusning,
när hon beskref för de andra om pepparroten. Hvar
är det sjuka barnet?
Häxorna brusto i gapskratt. Den Simpadimpa var
en juvell
Låt mig strax gå härifrån, sade Ljuslätt be-
stämdt och hennes kinder voro röda af förtrytelse.
Ni veta, att man kommer att leta efter mig.
Du skall också få återvända, lilla sötnos,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
