Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 SOMMARSJÖ OCH VINTERSNÖ
de onda makternas våld? Hade hän icke nyss värit
villig att offra sitt lif för främmande människors tro?
I dag fick hän ännu se henne och säga henne
farväl. Men blott för en tid. En gång skulle de återse
hvarandra, det kände hän så visst.
Styrkt och lugnad af denna tanke gick hän att
uppsöka jungfru Ljuslätt, som satt i en berså, sysselsatt
med att sönderpiska buskarnas blommor och blad med
en käpp. Hennes blick var hård och likgiltig, när hon
såg riddar Guldknapp närma sig. Hän satte sig vid
hennes sida.
Allra käraste jungfru Ljuslätt, sade han vekt
och fattade hennes hand, hvarför förstör ni de små
blommornas lif, de ha ju icke gjort er något ondt?
Jag gör hvad jag viii, svarade hon buttert.
Men ni har hittills blott velat det goda, fort-
satte riddaren, ni har värit godheten själf. Men nu
är ni sjuk . . . Ni kan icke dela andras glädje som förr,
icke kanna ert hjärta klappa för andras lidande. Ni
är mycket, mycket olycklig, jungfru Ljuslätt, och af
hela mitt hjärta sörjer jag öfver er...
En liten dallring märktes i jungfru Ljuslätts ögon-
lock, men riddaren såg det icke. Han fortsatte:
Vet ni, att ni sedän länge ägt mitt hjärta, och
att ingen värit mig så kär, soin min lilla vana jungfru
Ljuslätt? Nu går jag att gifva er ett nytt bevis därpå.
Se på mig... se riktigt in i mitt öga, ty det är mitt
hjärtäs spegel, och ni skall se, att varmare och trognare
slår intet hjärta för er, än mitt! ...
Jungfru Ljuslätt skälfde i hela kroppen, men ännu
märkte riddaren intet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
