Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Guds kärlek och omsorg - 27. I en djup, oändlig skog - 155. Dyre Jesus, led du mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
27. I en djup, oändlig skog
Mkl. 6.
O. Ahnfelt.
 |
1.
I en djup, oändlig skog,
Svart av moln, där åskan slog,
Gick ett Iitet barn en gång
Dagen lång.
2.
Ja. den dagen var så lång,
Himlen mörk och skogen trång.
Barnet i sin ensamhet
Gick och grät.
3.
Grät och tänkte: aldrig mer
Jag min Faders boning ser.
Här i mörker, köld och nöd
Blir jag död.
4.
Just då så förtvivlat var,
Molnet vek, och solen klar
Glänste fram och i dess ljus
Faderns hus.
5.
Allt var nu på stunden gott,
Allt stod nu som förr det stått:
Samma hem och samma far,
Allt var kvar.
6.
Så, Guds barn, går ofta du
Dupt i mörker.— kanske nu —
Vet ej vart du kommen är,
Vart det bär.
7.
Men så visst som Gud är kvar
Och en evigt trofast Far,
Skall du än få ljus och tröst
Vid hans bröst
1.
Dyre Jesus, led du mig
På den väg, som bär till dig,
Eljest jag i syndens snår
Vilse går!
2.
Jag är svag och stapplar lätt,
Har ej kraft ätt handla rätt,
Men om du mig hjälp beskär,
Frälst jag är.
3.
Du är barnens bäste vän,
Kallar dem så huldrikt än.
Du de små i famnen tog,
För dem dog.
4.
Jesus, mig i famnen tag,
Bär mig, sköt mig varje dag,
Tills hos dig jag, ren och skär,
Bärgad är!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
