Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
framgravne Skatlen kunde bli Folkeeige i rett
Meining att.
Daa kom Thorvald Lammers. Han var
sjølv som hoggen ut av det norske Fjelle; staut,
herdebreid, Ijosdæmd, med ei Røyst som kunde
minne um Storfossen i silt Velde, men og um
Fjellbekken roleg og klaar. Daa eg hadde høyrt
honom kveda Folkexisur, kunde eg ikkje gløyme
deim alt; dei song seg inn i Hugen min for
alle Tidir.
Og eg vart forviti etter aa høyre meir; maatte
lære aa kjenne denne nye gamle Verdi, som
aatte slik Song og slik Tale.
Faa Maalskulen hjaa Ivar Mortenssou
(i «Fedraheimen» 1885), der me og stundom
hadde Lars Liestøl lii Lærar, høyrde eg mangt
eit fint Sæbygg- og Telematkslev og mang ein
gamall Visestubb og Slaalt; dertil for fyrste Gong
fin norsk Tale. Og eg gjekk ut fraa Skulen
med nytt Syn paa norskt Aandsliv. Eg hadde
lært at me hadde ein gamall Fvullur her i
Lande, ein som var «større enn mange vil tru»;
og Vinje, Aasen, Garborg kom i Bokhylla mi
saman med Wergeland, Bjørnson, Ibsen — og
dei russiske, som den Gongen hadde mest ei
faarleg Magt yvi Ungdomen.
At me hadde tvo Maal i Lande hadde fyrst
av alle Andreas Hølaas lært meg. Den fvrsle
Landsmaalsboki eg aalle var Uniseljengi hans av
Peter Schlemihl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>