Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
läge bör söka allians med en stormakt, till hvilken
böra vi då vända oss?
En författare, som kallade sig Georges, har redan
år 1900 besvarat denna fråga (Politiska
Reflexioner) genom att hänvisa till Ryssland. Hvad
här anförts om såväl det allmänna världsläget som
vårt särskilda utrikespolitiska problem stämplar detta
förslag som en orimlighet. Man märker ock alltför
tydligt i denna underliga publikation bockfoten för
att taga det förslaget på allvar. Af enahanda skäl
kan icke heller Frankrike, Rysslands allierade, komma
i fråga, huru mycket Sverige än i forna tider varit
allierad med detta land. Äfven England måste af
skäl, som strax skola framläggas, lämnas ur
räkningen. Återstår endast Tyskland och med det
Trippelalliansen som vår enda naturliga
bundsförvandt.
Trippelalliansen är en fredsgaranti, har man sagt
och det med rätta. Den angifver sig själf så uti
den hittills bekantgjorda delen, öfverenskommelsen
med Österrike af 7 oktober 1879. I den heter det
bland annat: »I betraktande slutligen däraf, att en
nära samverkan mellan Tyskland och
Österrike-Ungern icke kan hota någon, men väl är ägnad
att konsolidera den genom Berliner-stipulationerna
skapade freden i Europa, hafva deras Majestäter
Kejsaren af Tyskland och Kejsaren af Österrike,
Konung af Ungern, i det de högtidligen lofva att aldrig
gifva denna rent defensiva öfverenskommelse en
agressiv tendens åt något håll, beslutat ingå ett
förbund för fred och ömsesidigt försvar».[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
