Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En morgon inträdde Maria i stugan med förstördt
utseende. Ansigtet var blekt, håret låg i vild oordning och
hennes klädning var sölad af jord och vatten. Hon gick med
vacklande steg fram till en stol, der hon nedsjönk, skälfvande
af köld och själsrörelse. Hennes ögon stirrade stelt framför
sig. Krisen var nära.
Den gamla fastern steg upp från sin pall och gick fram
till brorsdottren. Hon lade sin band på hennes panna, den
var brännhet; hon vidrörde hennes händer — de voro iskalla.
— Hvar kommer Maria ifrån? frågade hon med en röst,
hvari man icke spårade mera deltagande än vanligt.
— Kyrkogården, ljöd det matta svaret.
— Huru länge har du varit der?
— Hela natten.
— Hvarföre?
— Emedan der är mitt hem.
— Du ljuger. Ditt hem är hos din fästman. Och han
heter inte Olof.
Maria skakades af en rysning och sjönk tillsamman som
en vissnad blomma. Hon svarade icke.
— Arne har varit här för att säga farväl, fortfor den
gamla. Han har rest. Ett angeläget bref kallade honom
genast till Stockholm.
Maria hörde ingen ting; hennes sansning hade flytt. Hon
hade glidit ned på golfvet och låg utsträckt, utan tecken till lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
