Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gamla mormor.
I en af det vackra Södermanlands vackraste trakter, på
en egendom vid Yngarns strand, bodde för icke särdeles många
år sedan enkeprostinnan Elfman hos sin måg och dotter. Den
gamla frun hade i sin födelsebygd Finland genomgått för
fruntimmer högst ovanliga pröfningar, men behöll minnet af
dem för sig sjelf, och njöt nu i fullt mått glädjen af att vara
vördad af måg, dotter och barnbarn. Sedan spädare ålder voro
barnbarnen vana att för gamla mormor beklaga sin nöd vid
hvarje liten motighet, som mötte dem, och ehuru något medhåll
aldrig stod att vinna, var det för de unga blefvet ett behof
att för mormor omtala både sina glada och ledsamma
erfarenheter. Det är vid ett sådant förtroligt mellan-fyra-ögon denna
"historia" börjar.
*
— Å strunt, jag orkar inte höra’t! sade gamla mormor
med en ton, som lät Ada förstå, att gumman var missbelåten
med sin kära dotterdotter. Vara tjugu år och låta skamfila
sig af minsta motväder, som blåser! Låta tårarne flöda som
strida vattubäckar för en lumpen skilsmessa från lille
fästmannen på tre veckor! Orkar inte höra’t, säger jag dig, tala
aldrig om’et!
— Men, mormor, tre veckor — det vill säga tjuguen
dagar och låt se, huru många timmar?
— Tjugu gånger tjugufyra är fyrahundraåttio och
tjugufyra dertill gör mig femhundrafyra, räknade gumman på sitt
egendomliga vis. Ja, det är förstås en hel evighet, det är
gifvet, för den som är en bortskämd barnunge och intet
tålamod har. Gud förskone mig, ser det inte ut som om du
fruktade, att din käre Harald skall råka i röfvarehänder på den
der resan, eftersom du ser så gråtmild ut, bara man talar om
den. Det vete hin hvad Vår Herre bakar menniskorna af för
pepparkaksdeg nu för tiden.
Och vid tanken på menniskoslägtets försämring tappade
gamla mormor en maska på sin stickstrumpa i förtreten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Oct 27 18:14:35 2025
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sormlbyhi/0103.html
