Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Förslag till Kungl. Maj:ts kungörelse angående undervisningsplaner för rikets allmänna läroverk och de kommunala mellanskolorna - Första delen: Allmänna anvisningar - II. Undervisningen - d. Lärostoffet och dess behandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
av lärjungarnas anlag och förmögenheter. A andra sidan får icke minnes-
kunskapen åsidosättas och uppövningen av lärjungarnas minne, försummas;
det måste ihågkommas, att mycket av läroinnehållet, i synnerhet de elementära
delarna, åter och åter måste upprepas och nötas in, om en säker grund skall
läggas för det fortsatta arbetet. Av stor vikt är emellertid, att hänsyn tages
till den olika graden och arten av lärjungarnas förmåga att minnas.
3. Inom ramen av det lärostoff, som behandlas vid undervisningen, skola
lärjungarna bibringas fasta, bestämda och, i den mån det är möjligt, varaktiga
kunskaper. Undervisningen skall vara klar, grundlig och konkret; abstrakta
och vaga framställningar och allmänna fraser skola sorgfälligt undvikas. På
det högre stadiet får undervisningen en mera systematisk karaktär; dock må
överdriven systematisering undvikas.
4. Till befrämjande av åskådlighet och underlättande av lärjungarnas upp-
fattning skall läraren i lämplig utsträckning använda åskådningsmateriel. Här-
vid bör teknikens utveckling noga följas, och nya hjälpmedel, som efter hand
skapas, skola i den utsträckning, som förhållandena medgiva, utnyttjas i un-
dervisningens tjänst. Grammofonskivor äro synnerligen användbara vid språk-
undervisningen, och radioföredrag kunna lämpligen en och annan gång åhöras,
särskilt av klassavdelningar, inom vilka det behandlade ämnet är aktuellt.
Dock få de tekniska hjälpmedlen icke brukas i sådan omfattning, att det le-
vande ordet, lärarens och lärjungarnas egen verksamhet lida intrång.
5. Undervisningen bör även åsyfta att bibringa lärjungarna bokkunskap,
kännedom om och förmåga att begagna uppslagsböcker och annan litteratur.
Det åligger i första hand skolans bibliotekarie att söka främja denna art av
undervisning, bl. a. genom att lämna erforderliga anvisningar för bibliotekets
utnyttjande. För ifrågavarande ändamål bör finnas ett för lärjungarna till-
gängligt referensbibliotek, och anordningar böra träffas för att detta är öppet
för dem under andra tider än lektionstiderna, så att de där kunna bedriva själv-
studier och fullgöra vissa till skolarbetet hörande uppgifter.
Den grundläggande undervisningen i bokkunskap torde i regel, särskilt vid
större läroverk, lämpligen överlåtas på modersmålsläraren, i samarbete med
bibliotekarien. Anvisningar för denna handledning lämnas nedan sid. 88 ff.
Varje lärare bör göra sig underrättad om den i skolbiblioteket förefintliga
litteraturen i hans ämnen, föreslå litteratur till inköp samt ge lärjungarna
anvisningar på lämpliga arbeten för studium. Då så befinnes lämpligt, bör
fackläraren, eventuellt med biträde av bibliotekarien, i biblioteksrummet ge
lärjungarna i resp. klasser en orientering beträffande uppslagsböcker, vikti-
gare verk etc. i sina ämnen.
6. Av utomordentlig betydelse är, att läraren väl behärskar sitt ämne, be-
själas av varmt intresse för detsamma och äger förmåga att rycka de unga med
sig och väcka deras intresse och respekt för ämnet. Endast genom fortsatta
studier och ständig kontakt med den vetenskapliga utvecklingen kan läraren i
längden bibehålla friskheten i sin undervisning och skydda sig mot slentrian,
som är all undervisnings farligaste fiende. Det bör anses som självfallet, att
läraren icke går oförberedd till lektionerna. Om ett experiment, en demonstra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
