Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Förslag till Kungl. Maj:ts kungörelse angående undervisningsplaner för rikets allmänna läroverk och de kommunala mellanskolorna - Andra delen: Kursfördelning och speciella anvisningar - Modersmålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
nom aktgivande på mönstergilla framställningar lära sig inse, att en fram-
ställnings värde ökas genom en ändamålsenlig plan och att planen skall av-
passas efter ämnets speciella art. Det visar sig nog ofta välbehövligt att
varna lärjungarna för vittsvävande eller intetsägande inledningar och avslut-
ningar och för pedantisk strävan efter fullständighet. De skola lära sig att
efter förnuftiga synpunkter indela uppsatsen i stycken, att någorlunda jämnt
avväga proportionerna mellan uppsatsens olika delar och att iakttaga lämplig
begränsning beträffande dess längd. En naturlig, enkel och överskådlig plan
är vad som skall eftersträvas. I de högsta ringarna böra lärjungarna ha kom-
mit så långt, att de på egen hand kunna planlägga även svårare uppsatser.
Där så anses önskvärt, må läraren kunna ålägga lärjungarna att bifoga plan
till uppsatsen.
3. Läraren bör söka vänja lärjungarna vid att skriva sina uppsatser med
tanke på en bestämd läsare eller läsekrets och att avpassa framställningen i
fråga om såväl innehåll som form efter densamma. Vid utarbetandet av upp-
satserna skola lärjungarna vinnlägga sig om klarhet och konkretion samt om
ett enkelt och naturligt men hyfsat och över allt vulgärt höjt uttryckssätt.
Särskilt i fackuppsatserna böra de undvika anhopning av fakta och termer och
noga se till, att inga för begripandet nödvändiga led i framställningen över-
hoppas eller endast antydas. Den i övergångsåldern ofta framträdande benägen-
heten för svulst och klumpiga vändningar bör motarbetas. Likaså beivras
de rätt vanliga försöken att på ett osjälvständigt och tillgjort sätt efterhärma
mer eller mindre vårdslös och övermodig kåseristil. överhuvud skola lärjun-
garna vänjas vid att särskilja olika stilarter och hålla den stil, som passar
för det ämne de behandla.
4. Vid granskandet och rättandet av uppsatserna kunna olika metoder an-
vändas. Det gamla bruket är, att läraren själv gör rättelserna och vid ge-
nomgången upptager dessa till behandling. Metoden kan t. ex. kompletteras
med att lärjungarna i sin arbetsbok införa rättelserna samt uppgiva, vari det
anmärkta felet består. Det effektivaste sättet torde emellertid vara, att lär-
jungarna själva få rätta så mycket som möjligt av sina fel. Förfaringssättet
kan t. ex. vara följande. Läraren rättar sådana fel, som han icke anser lär-
jungen i stånd att rätta. Vid fel, som denne själv bör kunna rätta, gör läraren
i marginalen en anteckning, som visar, att en ändring bör företagas av lär-
jungen; sådana fel äro först och främst uppenbara slarvfel, formfel och skilje-
teckensfel, men även felaktigheter av mer invecklat slag kunna lärjungarna
på mera mogna åldersstadier själva söka avhjälpa. Läraren kan använda på
förhand överenskomna tecken, som markera olika felkategorier, eller göra en
hänvisning till den använda läroboken i grammatik eller stilistik. Då böckerna
första gången återlämnas, få lärjungarna tillfälle att diskutera felen dels med
varandra, dels med läraren. Sedan få de, om så behöves, göra rättelserna i
hemmet. Läraren återfår därpå böckerna och kontrollerar rättelserna. Vid
den slutliga genomgången kan han förbigå en del smärre fel, som lärjungarna
rättat, och koncentrera sig på frågor av allmännare intresse och större bety-
delse. Vilken metod som än användes för granskning och genomgång av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
