Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Förslag till Kungl. Maj:ts kungörelse angående undervisningsplaner för rikets allmänna läroverk och de kommunala mellanskolorna - Andra delen: Kursfördelning och speciella anvisningar - Musik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
2. På det lägre stadiet torde anatomiska utredningar angående röstorganet
och dess behandling böra undvikas, övningarna inriktas i främsta rummet
på att bibringa lärjungarna ett riktigt sätt för vokalernas bildande. Sedan
detta syfte uppnåtts, är det en jämförelsevis enkel uppgift att lära dem en rik-
tig konsonantbehandling.
3. De första tonbildningsövningarna böra företagas på vokalerna å-o-u-a,
för att lärjungarna skola lära känna det öppna svalgets klang, huvudklangen.
Dessa övningar skola utföras på en efter lärjungarnas ålder lämpad, relativt
hög tonhöjd. De lägre tonerna äro nämligen vida svårare att frambringa, där-
för att lärjungarna därvid vilja begagna ett på längden helt stämbandsarbete.
De bruka då gärna »spänna i halsen», emedan de ännu ej ha förmåga att till-
godogöra sig de för detta stämbandsarbete lämpligaste resonansmöjligheterna.
Då lärjungarna kunna frambringa en ren, klar ton på omkring gx
—c2
, böra
de sjunga skalor nedåt på nyssnämnda vokaler, varvid tillses, att de även vid
de lägre tonerna bibehålla svalget öppet, d. v. s. få fram huvudklangen. De
sjungna vokalerna böra därefter kombineras med sådana konsonanter, som ej
oroa tonbildningen, nämligen de mjuka gommen lyftande konsonanterna b, p,
d, t samt även g och k.
4. I samband med tonbildningsövningarna böra lärjungarna inöva ett rätt
andningssätt. Man låter dem t. ex. sjunga en ton först uthållen och jämn, där-
efter avdelad genom andningsuppehåll i korta och jämna toner. Dessa and-
ningsuppehåll, vilka utföras på samma sätt som då man »håller andan», bi-
bringa lärjungarna kännedom om bukmuskulaturens roll vid andningen, utan
att läraren behöver anlita speciella andningsövningar.
5. Vid uppövandet av huvudklangen med tillhjälp av vokalerna å-o-u-a är
det av vikt, att lärjungarna ej få sjunga lågt. Det kan rekommenderas att
låta dem sjunga som vokaliser på en av nyssnämnda vokaler några för ända-
målet lämpliga melodier. Sången bör därvid successivt transponeras upp, så
att den slutligen sjunges en kvart eller kvint högre än sångboken anger. Det
kan exempelvis anföras, att gossar utan svårighet kunna sjunga tvåstrukna b,
om de övat på riktigt sätt.
6. När lärjungarna på ett tillfredsställande sätt kunna sjunga vokalerna
å-o-u-a, skola de inöva vokalgruppen y-i-e, varvid de uppmanas att försöka bi-
behålla huvudklangen på samma sätt, som då de sjunga t. ex. vokalen å. Lära-
ren måste vid dessa övningar vara uppmärksam på att lärjungarna icke begå
det vanliga felet att draga tungan tillbaka och därigenom förstöra den vid de
föregående övningarna förvärvade huvudklangen. De skola försöka bibehålla
den öppna svalgställningen vid vokalen å och härtill foga den framklang, som
alstras genom någon av vokalerna y, i eller e. På detta sätt tillgodogöra de sig
mjuka gommens resonansmöjligheter och erhålla på alla vokaler ett naturligt
stämbandsarbete. övningarna med mjuka gommen utvidgas därpå genom att
de sjungna vokalerna kombineras med m, n eller ng, t. ex. må-y, må-e, må-i. Det
är alltid en nyttig övning att låta lärjungarna sjunga mycket svagt och med
tydligt artikulerade konsonanter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
