Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Speciella frågor - 4. Skolradion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
4.
Skolradion.
Så snart rundradion dokumenterat sin möjlighet att befrämja folkupplys-
ningen och folkbildningsarbetet, var det naturligt att man inom pedagogiska
kretsar skulle intressera sig för att utnyttja den i skolundervisningens tjänst.
Då dessutom Radiotjänst fann, att skolradioutsändningar kunde anses falla
inom bolagets verksamhetsområde, mötte man de från lärarhåll framförda ön-
skemålen med förståelse och ställde sig till förfogande för desammas genom-
förande.
Under hela den tid, skolradioutsändningar ägt rum, har ersättning av licens-
medel genom Radiotjänst utgått till föreläsare, tryckningskostnader för pro-
gramhäften m. m. — om man undantager de programhäften, som bekostades av
överstyrelsen under försöksperioden 1928. Från och med den 1 juli 1929 hade
arvodet till den sakkunnige ledaren av skolradioprogrammen, vilket arvode ur-
sprungligen bestreds av Kungl. Maj :t, likaledes övertagits av Radiotjänst.
Skolradion har under den jämförelsevis korta tid, som förflutit sedan dess
början, vunnit en vidsträckt utbredning. Sedan 1929 har antalet deltagande
högre skolor varit i det närmaste konstant (cirka 90); motsvarande siffror för
folkskolan ha däremot visat en oavbruten stegring. Medan man hösten 1929
endast i 203 folkskolor åhörde radiolektioner, hade antalet hösten 1934 stigit
till cirka 2 000.1
Detta förhållande har sin naturliga förklaring. De högre
skolorna ha ämneslärarsystem, varigenom deras arbetsordning fastlåses. De
många skrivningarna på lärorummet begränsa också i viss mån lyssningsmöj-
ligheterna, och för övrigt ha de högre skolorna med sina specialutbildade lärare
icke i samma grad som folkskolan behov av skolradion.
Dessa förhållanden ha också bidragit till att större delen av programmen
måst anpassas efter folkskolans kurser och efter mottagligheten och behovet
hos eleverna på den allmänna barndomskolans stadium. En sådan omläggning
påbörjades redan under läsåret 1929—1930, då sändningarna till de högre sko-
lorna inskränktes till ett mindre antal föredrag på tyska, engelska och franska
samt norska och danska under det att de övriga sändningarna voro i huvud-
sak avsedda för folkskolan.
I skrivelse till Kungl. Maj:t (juli 1928) angående tillkallande av sakkunnig
ledare av skolradioprogrammen framhöll skolöverstyrelsen bl. a., att den sven-
ska rundradion numera erbjöde möjlighet att från centrala orter till landets
olika skolor sprida kvalitativt högtstående program. Det låge i rundradions
natur, hette det, att den med upphävande av avstånden gjorde det möjligt för
eleverna i de mest avlägsna landsbygdsskolor att få åhöra lektioner eller före-
drag av landets bästa fackmän och pedagoger. Den utökning av skolornas
lärarstab, som detta innebure, hade överallt där skolradion prövats visat sig
medföra en uppskattad omväxling i det dagliga skolarbetet. Rundradion till-
förde skolorna nya röster, nya synpunkter och nya impulser. Självklart vore,
att skolradion icke på något sätt kunde göra den enskilde läraren överflödig,
1
Oppgifterna avse skolor eller skoldistrikt. Antalet lyssnande läraravdelningar torde efter antalet
rekvirerade programhäften att döma uppgå till minst det dubbla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
